Know thy enemy

Vid tidpunkten för den den här filmen (1940) försåg några av de största företagen i USA Hitler med materiel, oavsett mot vem han förklarade krig. Henry Ford hade redan levererat bilar till de nordafrikanska upptågen, han hade också tagit emot en nazistmedalj, Grosskreuz des Deutschen Adlerordens - för prominenta utlänningar som ansågs välvilligt inställda till tredje riket. Henry donerade också årligen 50,000 dollar årligen till Hitler. Ethyl Corporation, som grundats av General Motors, framställde oktanboostern som Luftwaffe använde i sitt bränsle, bränslet som American Oil glatt pumpade in. Ett annat av General Motors dotterbolag, Adam Opel, byggde de första jetmotorerna som Luftwaffe använde mot de allierade, och General Motors blev också kompenserade för de skador som uppstått vid bombningar av dotterbolaget mot slutet av kriget. Davis Oil smög ut kvicksilver från Mexico och sålde till både Japanerna och Tyskarna, kvicksilver var nämligen en viktig komponent i tändhatten på viss ammunition. Detta är bara ett axplock av exempel på hur amerikanska företag profiterade på andra världskriget. Var det egentligen så konstigt att man från amerikanskt håll väntade så länge med att gå in i kriget?

Talet i filmen Diktatorn användes av Hoover som ett starkt bevis för att Chaplin var kommunist. McCarthy fortsatte förföljelsen och efter en resa till Europa 1952 nekades Chaplin återinträde i USA. Charlie Chaplin, landets sanne fiende? Eller Charlie Chaplin - vänstersympatisören på vilken den nya världsordningens härskare kan projicera sin egen rädsla och skam? Kommunisten?