När jag läser Peter Englunds text om tidens historia, eller tiden genom tiden om ni så vill, så fascineras jag av hur krig och elände frambringar en alldeles egen sorts kreativitet i krigets deltagare och hur deras idéer sedan passerar in i och blir en ovärderlig del i människors vardag när kriget väl är över. Innovationer skapade under dessa förutsättningar är ofta väldigt ändamålsenliga och har en väldigt elementär funktion - en innovation bör göra det lättare att döda fienden och/eller svårare att döda sina egna.
Ser ni något speciellt på denna soldat. Bilden är taget 1917, alltså året innan kriget skulle avslutas.
Det första exemplet på en sådan uppfinning är armbandsuret som utvecklades under första världskriget som en följd av en ny framryckningsstrategi. Meningen var att artilleriet skulle beskjuta en smal strimma längsmed frontpartiet. Denna dödens slöja skulle senare avancera framåt mot fiendens skyttegravar med en tidigare bestämd takt på 25 meter i minuter och soldaterna skulle följa i dess spår (taktiken kallades för "den krypande stormelden"). För att "lyckas" med detta (tydligen var dödsantalet bland de egna soldaterna väldigt höga vid just dessa framryckningar) så krävdes det precision och planering. Från slutet av 1600-talet och fram till första världskriget så var fickuret en vanlig accessoar för den belevade gentlemannen. Men ett fickur passar bäst för en upprätt gentleman och inte för en krälande soldat. Det första armbandsuret tillverkades i Frankrike för tyskarnas räkning(!). Armandsuret blev en nödvändig och i många lägen livsavgörande accessoar för den enskilde soldaten. Det fick en snabb spridning och vid 1930 gick det 50 armbandsur för varje fickur. Vidare spekulerar Englund i att just armbandsuret är ett exempel på hur förhållandet mellan krig och fred gått från att krig liknar fred, dvs soldater har med sig fru och barn, möbler och husdjur ut i fält till att fred istället liknar kriget: "Krigets former sipprar in i vårt tal och vårt sätt att leva". Englund avslutar sin essä med sanningen:
"Det speglar nog också att världsurets takt blivit än mer uppjagad - 1991 års män har på grund av de ballistiska missilerna några minuter på sig där 1914 års hårt pressade män hade dagar - och framför allt mer ofrånkomlig och allestädes närvarande. Det är ingen som bryr sig om naturens tid längre, för den abstrakta klocktiden lämnar oss aldrig någonsin. Tiden finns med som en ständig påminnelse, en evig förebråelse, där vi går omkring med det stora krigets märke på våra handleder."
Andra exempel på innovationer som fick sitt genombrott under första världskriget och som sedan klarade att ta steget över till det civila livet var cigaretten och trenchcoaten. Cigaretten användes flitigt under kriget och soldater försågs med rikliga mängder då tobaken har en lindrade effekt mot bland annat hunger.
Ett annat exempel på krigsmode som klarat övergången till det civila på ett alldeles utmärkt sätt är kravatten (numera samlingsnamn för all form av halsbeklädning, tex slips och halsduk). Under 30-åriga kriget så hade kroatiska ryttare ett band för att hålla ihop kragen.
De franska soldaterna uppfattade detta som trés bien, mycket snyggt och anmanade modet. Kravatt är det franska ordet för kroat och således fick den nya plagget namnet från sina upphovsmän. Ordet krabat är ursprungligen från lågtyska och syftar också till kroater från samma tid men har en annan innebörd på svenska.
Det är väl något att tänka på nästa gång vi använder slips, armbandsur eller något annat av krigens alla efterlämningar.
Rafael
