Wednesday, April 20, 2011

Love will tear us apart



Speke och Burton

När man talar om tidiga europeiska upptäcksresande i Afrika är det fullkomligt orimligt att utelämna Sir John Hanning Speke och Kapten Sir Richard Francis Burton. Tillsammans gjorde de expeditioner för att hitta Nilens mytomspunna källa. Detta var det mål som förde dem samman, och också den kil som skulle krossa dem. I deras första expedition blev Speke närapå ihjälhuggen av ett banditband i ett överfall ur vilket Burton tog sig blott något lindrigare - med ett spjut rakt genom båda kinderna.

Under sina därpå följande expeditioner blev herrarna ovänner. Burton menade att Nilens källa måste vara Tanganyikasjön, som han och Speke tillsammans funnit, även om Speke vid tidpunkten för upptäckten varit närapå blind och därför inte kunnat se den tydligt nog. Speke å sin sida höll sig till sin teori, att källan måste vara den sjö han själv funnit och döpt till Victoriasjön. Debatten var hård och fiendeskapen djup mellan de båda. De till och med hintade om att den andre upptäcksresanden skulle vara homosexuell. Situationen var kort sagt infekterad.

Saken skulle en gång för alla avgöras i en debatt mellan de båda giganterna. Debatten skulle hållas inför en stor publik vid British Association i Bath den 18 September 1864. Denna debatt blev aldrig av, det visade sig att Speke påträffats död, han hade skjutit sig själv i huvudet dagen innan, den församlade publiken förstummades.

Flera biografier målar ut paret som homosexuella, de drogs till varandra och hade en relation som var tydligt homoerotisk.
Speke var i sådana fall fortfarande kvar djupt inne i den viktorianska graderoben, och med tydliga misogyna drag. Han var bland annat en anhängare av kvinnlig omskärelse. Han beskrev den äldre Burton på följande sätt när de båda träffades första gången:

"[Burton was] The paradigm of the scholar-adventurer, a man who towered above others, both physically and intellectually, a soldier, scientist, explorer, and writer who for most of his life also engaged in that most romantic of careers, undercover agent."

Burton hade under sina år inom armén gjort egna privatundersökningar kring manliga bordeller som fördärvade kolonialväldets soldater, och även själv gjort vissa utsvävningar där. Han gifte sig med en katolsk kvinna vid namn Isabell Arundell men också varit känd för nära förbindelser med andra män. Giftermålet med Isabell menar många biografer dock främst ha varit ett konventionellt arrangemang. Efter Burtons död brände änkan alla Burtons dagböcker och även hans magnum opus, den 1200 sidor långa översättningen av den persiska The Perfumed Garden. Det sexuella innehållet förskräckte Isabell, och speciellt det kapitel som behandlade homosexualitet. Detta parti skall ha varit särskilt noggrant antecknat i. En annan sak som solkat Burtons gloria var hans intresse för pornografi, vilket viskades om i offentligheten.

Tänk hur annorlunda upptäcksresandets historia kunnat skrivas om endast den viktorianska synen på homosexualitet varit en annan! Tänk vad mysigt de båda kunnat ha haft det! De hade kunnat hjälpas åt, hittat källan tillsammans och överöst varandra med kyssar och ömhetsbetygelser på vägen.

Istället - osämja - offentlig smutskastning om den andres sexualitet (viktoriansk outande) och slutligen självmord.

Och vad gäller bisaken, Nilens källa, där fick historien till slut visa att Speke hade rätt. Victoriasjön visade sig tillslut vara Nilens källa, men det fick Speke alltså aldrig veta. Kanske visste han det redan? Kanske brydde han sig inte? Kanske sköt han sig för att han förlorat någonting annat?


Wednesday, April 6, 2011

In case of an emergency

Här på äventyrsklubben förespråkar vi självklart inte nyttjande av våld. Men vi medger samtidigt att det finns situationer då man som äventyrare kan ha nytta ett gevär. Så om du är strandsatt i djungeln på jakt efter Nilens källa eller om din packlama har dött och dina bärare övergett dig på 3000 meters höjd i Anderna så kan du alltid göra en sån här. Så blir livet lite lättare.

Thursday, March 3, 2011

Tiden läker alla sår

När jag läser Peter Englunds text om tidens historia, eller tiden genom tiden om ni så vill, så fascineras jag av hur krig och elände frambringar en alldeles egen sorts kreativitet i krigets deltagare och hur deras idéer sedan passerar in i och blir en ovärderlig del i människors vardag när kriget väl är över. Innovationer skapade under dessa förutsättningar är ofta väldigt ändamålsenliga och har en väldigt elementär funktion - en innovation bör göra det lättare att döda fienden och/eller svårare att döda sina egna.

Ser ni något speciellt på denna soldat. Bilden är taget 1917, alltså året innan kriget skulle avslutas.

Det första exemplet på en sådan uppfinning är armbandsuret som utvecklades under första världskriget som en följd av en ny framryckningsstrategi. Meningen var att artilleriet skulle beskjuta en smal strimma längsmed frontpartiet. Denna dödens slöja skulle senare avancera framåt mot fiendens skyttegravar med en tidigare bestämd takt på 25 meter i minuter och soldaterna skulle följa i dess spår (taktiken kallades för "den krypande stormelden"). För att "lyckas" med detta (tydligen var dödsantalet bland de egna soldaterna väldigt höga vid just dessa framryckningar) så krävdes det precision och planering. Från slutet av 1600-talet och fram till första världskriget så var fickuret en vanlig accessoar för den belevade gentlemannen. Men ett fickur passar bäst för en upprätt gentleman och inte för en krälande soldat. Det första armbandsuret tillverkades i Frankrike för tyskarnas räkning(!). Armandsuret blev en nödvändig och i många lägen livsavgörande accessoar för den enskilde soldaten. Det fick en snabb spridning och vid 1930 gick det 50 armbandsur för varje fickur. Vidare spekulerar Englund i att just armbandsuret är ett exempel på hur förhållandet mellan krig och fred gått från att krig liknar fred, dvs soldater har med sig fru och barn, möbler och husdjur ut i fält till att fred istället liknar kriget: "Krigets former sipprar in i vårt tal och vårt sätt att leva". Englund avslutar sin essä med sanningen:

"Det speglar nog också att världsurets takt blivit än mer uppjagad - 1991 års män har på grund av de ballistiska missilerna några minuter på sig där 1914 års hårt pressade män hade dagar - och framför allt mer ofrånkomlig och allestädes närvarande. Det är ingen som bryr sig om naturens tid längre, för den abstrakta klocktiden lämnar oss aldrig någonsin. Tiden finns med som en ständig påminnelse, en evig förebråelse, där vi går omkring med det stora krigets märke på våra handleder."

Andra exempel på innovationer som fick sitt genombrott under första världskriget och som sedan klarade att ta steget över till det civila livet var cigaretten och trenchcoaten. Cigaretten användes flitigt under kriget och soldater försågs med rikliga mängder då tobaken har en lindrade effekt mot bland annat hunger.

Ett annat exempel på krigsmode som klarat övergången till det civila på ett alldeles utmärkt sätt är kravatten (numera samlingsnamn för all form av halsbeklädning, tex slips och halsduk). Under 30-åriga kriget så hade kroatiska ryttare ett band för att hålla ihop kragen.


De franska soldaterna uppfattade detta som trés bien, mycket snyggt och anmanade modet. Kravatt är det franska ordet för kroat och således fick den nya plagget namnet från sina upphovsmän. Ordet krabat är ursprungligen från lågtyska och syftar också till kroater från samma tid men har en annan innebörd på svenska.

Det är väl något att tänka på nästa gång vi använder slips, armbandsur eller något annat av krigens alla efterlämningar.

Rafael

Kids, Magellan's a lot cooler than Justin Bieber!

Wednesday, February 23, 2011

Just to good to be true

I det senaste utskicket från Svenskt miltärhistoriskt bibliotek SMB berättas det om en svensk vid namn Thord Ivar Hallström. Han levde osannolikt liv och berättelserna om hans eskapader är ofta av karaktären "för bra för att vara sant". Hans livshistoria är så intressant och häpnadsväckande att jag måste delge er den.

Född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm, han blev tidigt skoltrött och anmälde sig därför till handelsflottan. Efter ett antal år hamnade han år 1895 i Sydafrika där han tog värvning i den brittiska armén. Där deltog han i flera fälttåg, bla Andra Boerkriget samt flera fälttåg in i de dåvarande tyska kolonierna i sydöstafrika (kolonier som Tyskland fick lämna ifrån sig vid Versaillefreden 1918).
En ung Thord Ivar Hallström då han tog värvning i den brittiska armen.

Under sin tid i Sydafrika ska Ivor Thord-Gray (han döpte om sig efter att ha flyttat utomlands) ha träffat förlagan till Edgar Rice Burroughs figur Tarzan. Då en flock babianer härjade på plantage i omgivningen så fick Ivor uppdraget att ta hand om babianplågan. Flocken jagades in i en dalgång väl där började individerna i flocken att klättra upp för väggarna. Alla utom en hårlös lite unge som visade sig vara ett människobarn som försvunnit från trakten några år tidigare. Ivor ska några år senare ha berättat historien för en reporter.

Under sin första tid i brittiska armén blev Ivor Thord-Gray befodrad till ryttarmästare. Han anslöt senare till franska främlingslegionen 1909, slogs på italienarnas sida vid strider i och kring Tripolis 1911 och i Kina 1912 under Sun Yat-sen innan han for till Mexico för att delta i revolutionen sida vid sida med Pancho Villias 1913 (han bytte senare sida och blev överste i den mexikanska armen).

Vid första världskriget deltog han i den brittiska armén på västfronten och utnämndes till major den 28 oktober 1914. Efter en kort sejour i den kanadensiska var han generalmajor i den Vita armén i det ryska inbördeskriget. Under sin tid i Ryssland hann Ivor med att bli utnämnd till Kosack, få fem ryska ordnar och ett ärftligt ryskt adelskap.
På bilden syns Ivor under sin tid i ryska armén. Medaljerna är främst brittiska och ryska.

1920 lämnade Ivor Ryssland och 1925 flyttade han till där han blev amerikansk medborgare och sedermera generalmajor i den amerikanska armén. Totalt så stred Ivor under inte mindre än 13 (!) olika fanor, anmärkningsvärt nog aldrig den svenska.

Om ni tycker att det låter som att Ivor haft ett späckat schema bör ni tänka om. Han hann bland annat bli världsmästare i bågskytte två gånger bland annat 1927, multimiljonär och han har skrivit flera böcker. Han tillbringade somrarna i Furusund utanför Stockholm och stötte där på Astrid Lindgren och sägs ha inspirerat henne i delar av hennes arbeten.

Den här bloggposten är ju förstås inte nog för att täcka hela Ivor Thord-Greys livsgärning på ett tillfredsställande sätt. Därför rekommenderas två böcker om hans liv:

God läsning!

Monday, February 21, 2011

Know thy enemy



Vid tidpunkten för den den här filmen (1940) försåg några av de största företagen i USA Hitler med materiel, oavsett mot vem han förklarade krig. Henry Ford hade redan levererat bilar till de nordafrikanska upptågen, han hade också tagit emot en nazistmedalj, Grosskreuz des Deutschen Adlerordens - för prominenta utlänningar som ansågs välvilligt inställda till tredje riket. Henry donerade också årligen 50,000 dollar årligen till Hitler. Ethyl Corporation, som grundats av General Motors, framställde oktanboostern som Luftwaffe använde i sitt bränsle, bränslet som American Oil glatt pumpade in. Ett annat av General Motors dotterbolag, Adam Opel, byggde de första jetmotorerna som Luftwaffe använde mot de allierade, och General Motors blev också kompenserade för de skador som uppstått vid bombningar av dotterbolaget mot slutet av kriget. Davis Oil smög ut kvicksilver från Mexico och sålde till både Japanerna och Tyskarna, kvicksilver var nämligen en viktig komponent i tändhatten på viss ammunition. Detta är bara ett axplock av exempel på hur amerikanska företag profiterade på andra världskriget. Var det egentligen så konstigt att man från amerikanskt håll väntade så länge med att gå in i kriget?

Talet i filmen Diktatorn användes av Hoover som ett starkt bevis för att Chaplin var kommunist. McCarthy fortsatte förföljelsen och efter en resa till Europa 1952 nekades Chaplin återinträde i USA. Charlie Chaplin, landets sanne fiende? Eller Charlie Chaplin - vänstersympatisören på vilken den nya världsordningens härskare kan projicera sin egen rädsla och skam? Kommunisten?