Speke och Burton
När man talar om tidiga europeiska upptäcksresande i Afrika är det fullkomligt orimligt att utelämna Sir John Hanning Speke och Kapten Sir Richard Francis Burton. Tillsammans gjorde de expeditioner för att hitta Nilens mytomspunna källa. Detta var det mål som förde dem samman, och också den kil som skulle krossa dem. I deras första expedition blev Speke närapå ihjälhuggen av ett banditband i ett överfall ur vilket Burton tog sig blott något lindrigare - med ett spjut rakt genom båda kinderna.
Under sina därpå följande expeditioner blev herrarna ovänner. Burton menade att Nilens källa måste vara Tanganyikasjön, som han och Speke tillsammans funnit, även om Speke vid tidpunkten för upptäckten varit närapå blind och därför inte kunnat se den tydligt nog. Speke å sin sida höll sig till sin teori, att källan måste vara den sjö han själv funnit och döpt till Victoriasjön. Debatten var hård och fiendeskapen djup mellan de båda. De till och med hintade om att den andre upptäcksresanden skulle vara homosexuell. Situationen var kort sagt infekterad.
Saken skulle en gång för alla avgöras i en debatt mellan de båda giganterna. Debatten skulle hållas inför en stor publik vid British Association i Bath den 18 September 1864. Denna debatt blev aldrig av, det visade sig att Speke påträffats död, han hade skjutit sig själv i huvudet dagen innan, den församlade publiken förstummades.
Flera biografier målar ut paret som homosexuella, de drogs till varandra och hade en relation som var tydligt homoerotisk.
Speke var i sådana fall fortfarande kvar djupt inne i den viktorianska graderoben, och med tydliga misogyna drag. Han var bland annat en anhängare av kvinnlig omskärelse. Han beskrev den äldre Burton på följande sätt när de båda träffades första gången:
"[Burton was] The paradigm of the scholar-adventurer, a man who towered above others, both physically and intellectually, a soldier, scientist, explorer, and writer who for most of his life also engaged in that most romantic of careers, undercover agent."
Burton hade under sina år inom armén gjort egna privatundersökningar kring manliga bordeller som fördärvade kolonialväldets soldater, och även själv gjort vissa utsvävningar där. Han gifte sig med en katolsk kvinna vid namn Isabell Arundell men också varit känd för nära förbindelser med andra män. Giftermålet med Isabell menar många biografer dock främst ha varit ett konventionellt arrangemang. Efter Burtons död brände änkan alla Burtons dagböcker och även hans magnum opus, den 1200 sidor långa översättningen av den persiska The Perfumed Garden. Det sexuella innehållet förskräckte Isabell, och speciellt det kapitel som behandlade homosexualitet. Detta parti skall ha varit särskilt noggrant antecknat i. En annan sak som solkat Burtons gloria var hans intresse för pornografi, vilket viskades om i offentligheten.
Tänk hur annorlunda upptäcksresandets historia kunnat skrivas om endast den viktorianska synen på homosexualitet varit en annan! Tänk vad mysigt de båda kunnat ha haft det! De hade kunnat hjälpas åt, hittat källan tillsammans och överöst varandra med kyssar och ömhetsbetygelser på vägen.
Istället - osämja - offentlig smutskastning om den andres sexualitet (viktoriansk outande) och slutligen självmord.
Och vad gäller bisaken, Nilens källa, där fick historien till slut visa att Speke hade rätt. Victoriasjön visade sig tillslut vara Nilens källa, men det fick Speke alltså aldrig veta. Kanske visste han det redan? Kanske brydde han sig inte? Kanske sköt han sig för att han förlorat någonting annat?
